Avtalsrörelseskola
En avtalsrörelse innebär ett arbete som sker med anledning av att ett kollektivavtal löper ut och upphör att gälla och att ett ska ta vid. Det handlar om att förbereda, förhandla och genomföra de nya kollektivavtalen som har förhandlats fram. Fackförbundet ST har delat in sin avtalsrörelse i fyra olika faser; insamling, formulering, förhandling och implementering.
1. Insamling
I den första, insamlande fasen, samlar ST in åsikter och synpunkter från medlemmar. Insamlingen syftar till att formulera yrkanden som grundar sig på vad STs medlemmar tycker är viktiga frågor. Kanalerna är bl a Rådslaget på www.st.org, enkäter till medlemmar, arbetsplatsträffar och konferenser.
2. Formulering
I formuleringsfasen formuleras de yrkanden som ST går in i avtalsrörelsen med. Mycket av arbetet med formuleringen sker i de delegationer som finns för varje avtalsområde. När formuleringen av avtalsyrkanden är klara för varje avtalsområde är det förbundsstyrelsen som fastställer dessa.
3. Förhandling
Förhandling sker på flera nivåer. Den centrala nivån förhandlar mot Arbetsgivarverket och Almega. Utifrån de centrala förhandlingarna förhandlas det senare på lokal nivå på myndigheter och bolag. I denna fas är det viktigt att delegationerna har förhandlingsmandat för att kunna sätta kraft i förhandlingarna och att de är väl förankrade i de respektive avtalsområdenas specifika problem och förutsättningar. Delegationerna förhandlar fram nya avtal och förbundsstyrelsen antar avtalen.
4 Implementering
Efter avslutade förhandlingar ska de nya avtalen tillämpas. Medlemmarna ska informeras om innehållet och de förtroendevalda kallas till särskilda avtalskonferenser. Information om vad det nya avtalet innebär skickas till medlemmarna via avdelningar, klubbar och sektioner. Det läggs också ut på www.st.org
I denna fas finns också utvärderingsdelen som både är en avslutning på en avtalsrörelse, men också en början på nästa.
Industrins förhandlingar – ”märket”
ST kan inte förhandla som en isolerad ö, utan vi är starkt påverkade av vår omvärld. Industrins parter sätter ”märket” för löneökningarna som resten av svensk arbetsmarknad följer. Märket ska ses som en norm, ett riktmärke som övriga på arbetsmarknaden förhåller sig till. Märket är inte bara en siffra för löneökningar utan även andra framgångar som nåtts, tex arbetstidsförkortningar eller andra förmåner som innebär en kostnadsökning för arbetsgivaren.
Att det finns ett märke är viktigt för att vi inte ska få en löneutveckling som är inflationsdrivande. Principen att den internationellt konkurrensutsatta sektorn är märkessättande har varit gällande länge. För att den internationella konkurrensutsatta sektorn inte ska drabbas av inhemsk lönekonkurrens, vilket skulle drabba hela den svenska ekonomin med försämrad konkurrenskraft och därmed minskad köpkraft för alla, är det viktigt att denna sektor sätter märket.
Att märket ska ses som normerande betyder att förhandlingar ska hamna i närheten av märket. Märket är inget golv utan ett riktmärke. Det finns ibland skäl för vissa branscher att teckna avtal som går utöver märket.
STs roll i avtalsförhandlingarna
Fackförbundet STs roll i avtalsförhandlingarna ser olika ut beroende på avtalsområde. ST har tre stora avtalsområden: Arbetsgivarverkets område och två avtalsområden inom Almega.
Förhandlingschefen har ett samlat ansvar för att följa avtalsutvecklingen inom såväl det offentliga som det privata området. I detta ingår att upprätthålla kontakter med såväl arbetsgivarorganisationer som fackliga organisationer inom samtliga områden.
